Hampies dagbok

Ett av mina största intressen är skrift - små tecken som sätter tankar och idéer på pränt och låter dem finnas kvar till eftervärlden. Hur uppstod den och hur kom den att bli det den är i dag?

Den första skriften var inte, som många tror, berättelser om gudar eller poem – nej den första skriften var listor för glömska – ca 5000 år sedan. Den uppkom för att fogdar och andra i Mesopotamien som skulle hålla koll och listor över vilka som betalat vad. Man gjorde det lätt för sig och lät en bild på en oxe, intryckt i en lerkaka, symbol­isera en oxe, och sedan så ritade man streck efter hur många oxar som hade betalats. Bilderna trycktes in med en kilformad stylus, och skriften kallas därefter kilskrift. Efter ett tag ville man skriva andra saker än vad man kunde rita med enkla bilder. Man började då låta saker, eller saker till­sammans med andra saker, symbolisera abstrakta idéer. Solen kunde betyda dag, en bild på en brödbit fick betyda mat och en bild på två ben att gå. Vissa ord gick inte att skriva ens på detta sett – ordet liv var som exempel ganska svårt att rita. Här valde man att rita en pil då ordet för pil lät likadant som ordet liv. Med hjälp av dessa principer så lyckades man skriva riktigt bra.

Även om man var först i Mesopotamien tog det inte lång tid innan skriften poppade upp på andra platser i världen (man vet dock inte om det var oberoende av varandra, eller om det var p.g.a. kontakt dem emellan) – en av dessa platser var Egypten. Här skrev man med hieroglyfer, vilka man ristade in i sten eller målade på papyrus. Man använde också friskt ljudprincipen – och man började mer och mer att frångå symbolprincipen. Varför rita en bild på något när man lika gärna kan skriva hur det låter? Något anmärkningsvärt är dessutom att egyptier inte brydde sig nämnvärt om vokaler, och struntade helt sonika i att skriva dem.

Man tror att några semiter som bodde i Egypten snappade upp lite hieroglyfer – men bara så många som de faktiskt behövde för att skriva sitt språk. Men hieroglyferna togs efter deras eget språks ljud­värden – semiterna använde ett oxhuvud för sin glottisstöt medan egyptierna använde en falk. Dessa tecken var de tecken som det semitiska folket fenicernas alfabet härrörde ur. Fenicerna var ett handelsfolk som bodde längs Medelhavets kust och förde handel med bl.a. grekerna som kom att revolutionera fenicernas skrift.

Grekerna handlade som ovan sagt med fenicerna, och såg då deras skriftspråk varpå de blev så in­spirerade att de gjorde sitt eget med feniciskan som modell. Problemet var bara det att till skillnad från feniciskan, där vokaler inte spelar någon större roll för ords betydelser, var vokaler betydelse­skiljande i grekiskan. Däremot använde fenicerna s.k. glottisstötar och andra harkelljud man inte hade i grekiskan, så man lät dem stå för vokalerna (och hittade på några egna). Alfabetet var fött!

Romarna tittade på sina grannar i öst, och började även de skriva med ett alfabet – ett alfabet som blev grunden för det vi skriver med i dag. I och med Roms kristnande kom latin, och de latinska bokstäverna, att bli kristendomens språk. Alfabetet spred sig sedan, tillsammans med kristendomen, ända upp till våra breddgrader och utrotade våra gamla hedniska runor.

Visst är det otroligt intressant? Vill du veta mer om hur skrift uppstod eller om kilskriften så kan du kika in på http://kwetwores.hampie.se och kolla in en hemsida jag gjort som bara handlar om det!

Er tillgivne,
Hampie

Jag är inte riktigt van att gå upp i vettig tid ännu: min kropp skriker forfarande efter att få ligga och snusa i sängen till klockan 12. Och i ärlighetens namns skulle den kunna få det - jag börjar klockan 16:00 i dag men jag har bestämt mig för att inte sabba min dygnsrytm helt under kommande halvår. Jag går alltså upp vid sju-åttatiden och är trött, mycket trött. Jag stapplar fram till tekokaren och slår på den obarmhärtigt långsamma maskinen för att kunna göra mig en kopp söderte. Jag rotar snabbt fram en tepåse, en tekopp och sedan häller jag varmt vatten däreöver och tar med koppen med mitt snart färdiga te in i TV-rummet. Dumt.

Har du någon gång legat trött framför SVT:s morgonsoffan med en filt och försökt hålla dig vaken? Det har jag. Det är inte lätt. Jag nickar till. Det är alltså inte så att jag somnar helt och hållet utan snarare så att jag sover korta stunder och då gärna just du ett nyhetsinslag är. Jag missar alltså nyheterna hela tiden men är däremot vaken då det kommer någon tant som på grov men mysig dialekt berättar om blommor eller när någon fjant får snacka om sin bok men nyheterna, nyheterna de missar jag hela tiden. Jag ser förspelet med fina datoranimationer och sen vaknar jag lagom till att de är slut. Är det någon intressant debatt med i soffan kan jag garantera att jag somnar såfort någon vettig börjar snacka.

Vad skulle kunna vara en lösning på detta problem? Gå och lägga mig tidigare? Sitta, och inte ligga i soffan? Dricka kaffe i stället föt te? Nej bästa lösningen vore om SVT: hade mer väckarklockeljud innan nyheterna; ett riktigt fett och skrikikt, ja öronbedövande, väckarklockeljud borde SVT spela såfort nyheterna börjar. Jag e-postar dem om det i eftermiddag.

Jag hittade för övrigt ett Metero-ställ på Universitetet igår med en massa fräscha Metero-tidningar. Jag blev glad då. Nej, nu skall jag snart iväg på SU:s välkomstdag!

Er tillgivne,
Hampie

I dag har jag klivit in i den akademiska världen eller rättare sagt i sal F389 på Stockholms Universitet. Jag skall läsa latin och det kommer antagligen bli väldigt latinskt. Jag tror i alla fall att det kommer bli kul: det är något jag velat göra länge och därinom finns en massa saker jag älskar - grammatik, dumma regler och absurd formalia och ett slags dammighet som bara kan överträffas av gamla böcker. Professorn som leder undervisningen var inte torr eller tråkig utan väldigt rolig att lyssna på och det var mig en lättnad. Jag ser fram emot morgondagens lektioner i latin och i allmän grammatik.

Jag måste dock få spy lite galla över mitt schema: jag börjar vid lunch och slutar klockan 18:00 på kvällen. Jag hinner inte se min familj och jag hinner definitivt inte hem till middagen. Dessutom börjar skolan så sent att jag inte kan få tag i en färsk Metro. Jag vill kunna ta en oläst Metro och ta dess oskuld varje morgon - och nu finns det bara begagnade, redan deflorerade och befläckade - ja skrynkliga - Metro-tidningar slängda lite varstans. Kan de inte fortsätta dela ut dem under hela dagen?

Toaletterna på SU är fina - förvånande fina - och de stinker inte urin! Jag blev riktigt glad när jag upptäckte det medan jag lättade på trycket i min tefyllda blåsa (man vill ju inte dö som Tyko Brahe, höhö). Appropå te kan man köpa en dubbel te för 14 spänn. En dubbel te innebär en pappmugg som rymmer två koppar kaffe, fast fylld med vatten, samt en valfri tepåse ur ett uruselt soritment. Fast de hade mintte. Fast jag tog inte mintte. Jag tog Earl Gray.

Annars har jag spenderat all dötid jag hagt (bussresa, tunnelbana, vänta i en timme utanför F389 på att föreläsningen skulle börja) läsande No Tears for Queers, en bok som en kär, dock numera bortflyttad, väninna rekommenderat, tjatat om och sedan prackat på mig (här var det inte lite kommatecken). Jag blev faktiskt lite tårögd av den och jag blev tvungen att snyta mig - detta fastän jag tycker den är lite dum. Jag vet inte varför men det är en känsla jag får.

Jag har hunnit igenom en tredjedel (och jag kan garantera att denna bok är utläst långt innan dess att jag tagit mig igenom Homeros’ Illiad) och vad jag kan säga hittills är att boken, ehuru trådrypande och väldigt deprimerande ämne, är förvånansvärt lättläst. Vill du läsa om bögknackning eller bara känner för att läsa en bok om hatbrott skriven av någon som faktiskt ställer sig kritiskt till det lite här och var (men ändå är bög): läs den. I annat fall så kan du köpa den och bara ställa den i bokhyllan - den är ganska snygg.

Nej, låt mig avsluta med ett latinskt ordspråk jag lärde mig i dag:

Vinum lætificat sed et letificat.

Er tillgivne,
Hampie