Julhatskärlek
Eftersom Hampie redan har pissat in sitt revir vad det gäller julen (ledtråd för den läsare som inte minns allt från september: Hampie älskar jul) tänkte jag kontrastera med en annan synvinkel.
[Varning: följande text innehåller julhat samt nedsättande uttryck om tomten. Känsliga läsare varnas.]
Min familj har en legendarisk julhatare (min morbror) som är så avtänd på julen att han frivilligt arbetat hela helgen för att slippa undan. På julfotografier återfinns han inte sedan 1977 eller något liknande – jag minns inte årtalet exakt men det är samma år som mellanölen avskaffades; detta vet jag därför att han har en påskgul T-shirt med texten ”BEVARA MELLANÖLEN” på sig på bilden. Väldigt mycket julstämning. Mina morföräldrar var likt drottning Victoria inte roade. Hursomhelst, trots att jag inte är släkt i rakt nedstigande led med min morbror har det under min uppväxt visat sig att jag är minst lika anti-tomte som han.
Där andra trivs med julmusik och julklappsinslagning får jag ångest och svettningar. Många tycker att det är mysigt att baka pepparkakor, rulla köttbullar och göra annan mat som hör julen till – jag har haft ”KÖTTKVARN I MÄNNISKOSTORLEK” på min önskelista sen mina tidiga tonår. Julpynt är den nionde kretsen i helvetet. Min familj går inte till några överdrifter men trots det har vi tre lådor med en massa små jävla tomtar. Och varenda liten tomte är helt speciell och har sin egen lilla plats och om man så mycket som flyttar på ett saltkar under de sex veckor – sex! veckor! - som krafset är framme blir man skuldbelagd till tjugondag Knut. För att inte tala om den innerliga frid man avnjuter när man går upp kvart i sex en svinkall decembermorgon och möts av ett :)-ansikte i badrumshörnet.
Sammanlagt har nog julen gett mig mer barndomstrauman än låg-, mellan- och högstadiet tillsammans. Den snabbtänkte läsaren kan ju räkna ut hur många veckor det är jul och hur många veckor jag tillbringade i grundskolan och jämföra de båda siffrorna. Ångestfaktorn är alltså åtminstone fem gånger så hög under julveckorna.
Julhandeln är faktiskt något jag kan leva med – förutsatt att den är avklarad innan Allhelgona därför att efter Allhelgona julpyntas alla butiker. En helt vanlig shoppingrunda blir då kantad i rött och glitter och köpcentrumen förvandlas från vanliga upplysta affärer till ett mardrömsliknande apokalypsscenario där en massmördande dragqueen har dragit fram och förintat alla spår av intelligent liv. Lyckligtvis har jag en liten familj och behöver inte julhandla särskilt mycket, Gud vare lovad, för vore jag tvungen att ge mig ut i nämnda mardrömsliknande apokalypsscenario fler än en gång skulle min terapeut kunna köpa sig ytterligare ett hus i Malibu.
Jullov är också en källa till ångest och livskris: när man ätit upp allt godis (och fått hål i tänderna samt diarré) sitter man där. Under presentpappret ligger tre olika stickade sockor och typ pinnar att peta sig i öronen med. De böcker man fått i julklapp är utlästa före lunchen på annandagen och sen sitter man där. Nyårsafton är den enda gången man går ut ur lägenheten och då blir det som att man försöker klämma in en veckas liv under tjugofyra timmar - ”jag måste göra något!!!!!” - och sen vaknar man upp på nyårsdagen, med ett helt oförstört långt år framför sig som ett orört snöfält, och man vet att allting är redan försent. Antingen minns man allt man gjorde kvällen innan eller så gör man det inte, och vilket det än är så har man inlett ännu ett år med att stirra upp i taket och vilja dra lakanet över huvudet. Och det är fortfarande en hel vecka eller mer kvar innan skolan börjar och när man väl kommer dit pratar alla bara om vad som hände i julas och haha, har du fått några julklappar i år då, hahaha och man hoppas bara att det ska ta slut någon gång, att snön ska smälta och barren ska ramla av granen och att solen ska börja gå upp vid en anständig tid igen men det händer aldrig.
Det finns en sak som är bra med julen och det är att den bara inträffar en gång varje år. Och den här låten: http://www.youtube.com/watch?v=FVe-5JrmckM
Den beskriver allt man behöver veta om julen. Nämligen att vi kommer att dö allihopa.
För övrigt vet jag inte alls vad som menas med begreppet ”bloggtorka”. Jag tror faktiskt inte ens att jag har sett det ordet på vykort.
Puss och kram,
Josse