Hampies dagbok

Tentan skriven och efter denna omåttliga stress jag tvungits erfara  tiden därförinnan kände jag mig frikostig nog att unna mig något, en upplevelse, något jag sällan roar mig med: film. Filmen Shortbus (eller Kortbussen, som jag av språkpuristiska och allmänt nördiga skäl hellre kallar den, eller inte) blev den film jag kom att unna mig och detta efter att jag hört en del bra om den samt läst att den skulle vara originell och nyskapande - ja, ni vet, sådant som skrivs på kultursidor mest hela tiden.

Filmens huvudhandling, skulle jag vilja påstå, är Sophias (eller Sophie, eller kanske stavas det med f? Skit samma, ni fattar vinken; och ärligt - vem bryr sig att lära sig namn på karaktärer i filmer ordentligt?), en sexterapheut, sökande efter att få uppleva en orgasm (och ja, det skämtas om det där roliga med att hon är sexterapheut och inte haft orgasm, duh?) och hur hon efter en misslyckad konsultation med ett killpar, med deras hjälp, kommer i kontakt med sexklubben Shortbus; allt detta i new york, det poängteras ett flertal gånger och verkar vara väldigt viktigt, av någon anledning.

Utöver ovan nämnda har filmen även ett par bihandlingar - men det känns som att sabba alla roliga överaskningar om jag skall berätta om dem - och det vill jag ju inte. Ungefär nu tror jag att det kan vara på plats att titta på trailern till filmen, så här är den:

Filmen har autentiska sexscener, det skall sägas, för att sätta på den om man har en filmkväll med familjen kanske inte är världens hit då första scenen är en man som ligger i ett badkar och filmar sig själv kissande i det. Just när man ser den scenen förstår man den inte heller och även om jag aldrig riktigt kom undefund med vad i helvete dess syfte var, får man en aningen bättre förståelse för den kissande mannens beteende längre fram i filmen. Innan han pinkar så betraktar han en stund penisen sin flytande i batkarsvattnet och därav titeln till dagens inlägg.

Shortbus är, om än dess aningen explita innehåll och utförande, en sevärd film. Den giver upphov till många nya tankegångar. Om man tänker längre än näsan räcker inser man dessutom att det inte är konstigare att skådespelarna har sex på riktigt än att de gråter på riktigt, äter mat på riktigt, eller dylikt, i en film. Framförallt tycker jag att filmen var otroligt rolig - det är till trots en dramakomedi. Och Josse: musik från The Ark är med två gåner i filmen!!!

Er tillgivne,
Hampie